Putschförsöket 1920; en titt på den turbulenta Weimarrepubliken genom ögonen av Wolfgang Kapp

Putschförsöket 1920; en titt på den turbulenta Weimarrepubliken genom ögonen av Wolfgang Kapp

Tysk historia är fylld av dramatiska vänder, uppgångar och fall. Bland dessa dramatiska episoder sticker “Kapp-Putsch” ut som ett särskilt märkligt kapitel. Det var ett försök att störta den nyligen bildade Weimarrepubliken 1920, lett av en konservativ general vid namn Wolfgang Kapp.

Kapp, en veteran från Första världskriget, var djupt missnöjd med republikens demokratiska system och trodde på återinförandet av monarkin. Han ansåg att den nya regeringen, under leda av Gustav Stresemann, var svag och ineffektiv, särskilt i sin hantering av Versaillestraktaten. Kapp, tillsammans med en grupp högerradikaler inklusive industrimagnaten Alfred Hugenberg, såg en chans att gripa makten efter regeringens beslut att förlänga ett strejkförbud som inbruktagits under kriget.

Den 13 mars 1920 marscherade Kapp och hans anhängare in i Berlin. De möttes av en befolkning som var splittrad. Vissa, trötta på den politiska oro och ekonomiska krisen efter kriget, sympatiserade med Kapps mål att återställa ordning. Andra såg genom hans fascistiska retorik och motsatte sig kuppen.

Kapp bildade en ny regering och utropade sig själv till “Reichskommissar” - en titel som syftade på att ersätta den legitima regeringen. Regeringen under Stresemann, som förflyttats till Dresden, uppmanade folket att motsätta sig Kapp genom passivt motstånd.

Stresemanns taktik visade sig effektiv. De flesta tjänstemän, poliser och arbetare vägrade att samarbeta med Kappregimen. Berlin paralyserades i stort sett, utan elektricitet, transporter eller kommunikation.

Kapp-Putsch fick inte det stöd som dess ledare hoppats på. De konservativa krafterna inom armén och regeringen vägrade att backa upp kuppen. Den 17 mars, efter fyra dagar av kaos, tvingades Kapp att ge upp och fly till Sverige.

Kapp-Putsch var ett avgörande ögonblick i Weimarrepublikens historia. Kuppens misslyckande visade att den demokratiska processen, trots alla sina brister, hade stöd hos det tyska folket. Det markerade också början på en period av politisk instabilitet och våldsamhet som skulle prägla Tyskland fram till 1933.

En analys av Kapp-Putsch:

Kapp-Putsch var ett komplex historiskt event med många orsaker.

Faktorer som bidrog till Putschförsöket Beskrivning
Missnöje med Versaillestraktaten Många tyskar ansåg att traktaten var orättvis och kränkande för Tyskland.
Ekonomisk kris Hyperinflation och arbetslöshet skapade en känsla av hopplöshet och oro bland befolkningen.
Politisk instabilitet Weimarrepubliken drabbades av inre stridigheter och svaga regeringar.

Kapp-Putsch är ett viktigt exempel på hur extremistiska idéer kan blomstra i tider av kris. Det visar också betydelsen av att försvara demokratiska värderingar och institutioner, särskilt när de utsätts för hot.

Wolfgang Kapp: En profil

Wolfgang Kapp (1858-1922) var en komplex figur som representerade den konservativa och nationalistiska strömningen inom tysk politik efter Första världskriget.

Kapp var en skicklig officer under kriget, men han blev djupt besviken av Tysklands nederlag. Han trodde att republiken hade svikit nationens intressen och att det enda sättet att återställa Tyskland till dess forna storhet var genom att återupprätta monarkin.

Kapp var en karismatisk ledare som kunde inspirera andra med sitt talang för retorik och sin vision om ett starkt Tyskland. Men han var också en extremt konservativ person som inte tvekade att använda våld för att uppnå sina mål.

Eftermälena av Kapp-Putsch:

Kapp-Putsch hade långtgående konsekvenser för Weimarrepubliken. Det bidrog till den politiska polariseringen i landet och ökade stöd för extremister på både höger och vänster. Kuppens misslyckande ledde också till en ökad militarisering av det tyska samhället, då många trodde att armén var den enda garanti för ordning och stabilitet.

Det är viktigt att komma ihåg Kapp-Putsch som ett varnande exempel på farorna med extremism och politisk instabilitet. Det visar oss betydelsen av att försvara demokratiska värderingar och institutioner, särskilt när de utsätts för hot.